Pär Arlbrandt: ”Var stolta över SHL!”

Reading time5 min

Givetvis är jag partisk i frågan eftersom jag spenderade merparten av min karriär i Sverige, varav första hälften i allsvenskan och andra hälften (med undantag för 1,5 år i Schweiz) i SHL. Men jag tycker nog trots allt att vår svenska liga alltför ofta blir nedskriven av såväl traditionell media samt på de sociala medierna. Låt mig förklara varför JAG tycker svensk klubblagshockey står sig stark i Europa!

Innan ni börjar googla på vad jag har rökt så inser jag ju också att de 3-4 bästa europeiska lagen spelar i KHL. Inget att diskutera. Efter dem tycker jag det är ett ganska stort hopp ner till de övriga, och jag kanske sticker ut hakan nu, men jag tror att skulle man skicka in topp sex från SHL till KHL så tar sig minst fyra av dem till slutspel, även om de skulle vara mer eller mindre chanslösa på titeln. Detta kommer vi ju såklart aldrig få svar på och det är otroligt svårt att jämföra ligor. Men skulle jag ändå försöka lista utifrån dels min egen erfarenhet men kanske framförallt av lagkompisar jag pratat med genom åren ser det ut såhär:

KHL – Den högsta individuella skicklighetsnivån i Europa finns i KHL. Samtidigt är det ett ganska defensivt tänk vilket gör att tempot är lägre och många som kommit tillbaka har behövt någon säsong för att vänja sig vid att man får mindre tid på sig här hemma. Det man dock ska ha med sig är ju att det är ett väldigt mycket tuffare spel och resschema än i övriga ligor vilket ju såklart gör att kvalitén ibland blir lidande. Men sammantaget är det Europas bästa liga.

SHL – Inte samma skicklighet som i ovan nämnda liga men däremot är det en liga där du inte får någonting ”gratis”. Alla lag och spelare jobbar otroligt hårt över hela banan och är väldigt bra drillade både fysiskt och taktiskt sedan unga år. Har ju vunnit samtliga CHL-trofeér såhär långt även om turneringen är ung. Många väldigt bra ishockeylag och nästan alla importer som kommer hit är överraskade av standarden.

NLA – En liga som jag själv spelat i och som innehåller många otroligt bra spelare. Väldigt högt tempo och en härlig stämning på läktarna! Dock är glappet mellan de bästa och sämsta både internt i lagen samt lagen emellan betydligt större än i Sverige och det tycker jag är den största skillnaden – bredden.

SM-Liiga – En liga som inte får mycket uppmärksamhet här i Sverige men som jag tror också är lite underskattad. När man möter finska lag både som rena träningsmatcher samt i CHL så är det alltid tufft. Fysisk liga men till skillnad från Sverige där det förra året endast var Karlskrona som spelade ett utpräglat styrspel så är det lite mer blandat här med en del lag som ”kör” och en del som mer spelar på att göra det svårt för motståndaren.

DEL – Också här en liga som för iaf en 6-7 år sedan sågs som ett ganska stort steg nedåt i hierarkin men när jag mött tyska lag de senaste åren har jag blivit positivt överraskad av kvalitén. Väldigt nordamerikaniserad liga med mer fysik än teknik är den känsla jag har fått av mina möten med de olika lagen.

Som jag redan nämnt är det väldigt svårt att jämföra länders ligor med varandra men jag tror inte att det är en slump att vi producerar så enormt många duktiga spelare i SHL som sedan gör det väldigt bra i NHL (och nej, jag kommer inte argumentera mot att det är världens bästa liga:)). Så mitt budskap är i alla fall solklart, var stolta över SHL!

Om vi exkluderar KHL från ligorna ovan så är det de övriga tillsammans med tjeckiska ligan som utgör kärnan i den omdebatterade turneringen CHL. Till den kommande säsongen har man krympt turneringen och gått enbart på de sportsliga resultaten vilket jag tror är helt rätt väg att gå!

Jag har alltid gillat turneringen och den har tagit mig till ställen jag aldrig skulle fått se annars. Man ska också ha med sig att CHL är större i nästan alla andra länder än här, exempelvis var det så gott som fullsatt i Sheffield när jag var där med HV förra säsongen och det var en jäkla fest på läktaren.

Även om jag självklart i längden också hade valt de nya fantastiska arenorna med stora fina bortaomklädningsrum så är det på något sätt lite mysigt att komma till de lite mindre städerna och mindre hallarna som kanske inte har de där faciliteterna som framför allt alla juniorer är bortskämda med. Det är något vackert över när man, som den gubbe man sågs som, fick förklara för smågrabbarna att ”nej, det finns faktiskt ingen maskin som sågar av din klubba här utan du får såga själv”. Sen tänkte jag för mig själv att det var ännu jävligare när det var träklubbor men insåg att jag inte orkade förklara vad en träklubba var för nåt.

Så jag hoppas CHL får det uppsving det förtjänar och att det i framtiden ses som en lika stor chans att vinna en stor titel som den man har på hemmaplan!

/Pär Arlbrandt

Läs Arlbrandts första inlägg ”Det perfekta slutet” här.

Med HV i hemmamatchen mot just Sheffield Steelers.