”Dra mig baklänges vilket tryck det var!”

Inför säsonger hör man ofta spelare säga i intervjuer att ”vi går för topp 4 så vi får hemmafördel i kvarten” eller liknande. Men är det så viktigt? Mitt högst subjektiva svar, och det blir ju lite av en paradox, är att det är viktigare med hemmafördel i seriespelet än under slutspelet!

För under serielunken (som egentligen är ett ord jag hatar) så är det alltid skönt med hemmaplan. Man har sina rutiner och en del lag som kommer kan man nästan känna direkt att de inte riktigt ”är där” för dagen. Du får ofta något mer powerplay och det är en skön känsla helt enkelt. 

Dock kan det nog vara lite skillnad från spelare till spelare i och med att du förväntas bjuda på lite mer spel på hemmaplan. För mig som var en spelande spelare och gillade att ha mycket puck passade det perfekt, men jag kan tänka mig att är du en back eller forward som är mer defensivt inriktad så kan det ibland kännas lite jobbigt att ”tvingas” försöka hitta ett pass istället för att dumpa ner pucken som du gör 10 av 10 gånger på bortaplan. Men med det sagt så skulle jag säga att minst 95% av alla spelare skulle välja hemmamatch om man fick frågan.

Däremot under slutspel så är jag inte helt säker på att procenten skulle vara lika hög, av följande anledningar:

– Allting steppas upp från klubbarna när det gäller resandet, du får alltid en optimal uppladdning inför en bortamatch vilket inte alltid är fallet under grundserien.

– Du får aldrig en match ”gratis” i slutspel där alla höjer sig en nivå i både fokus och rent spelmässigt, och det är alltid lättare att spela destruktivt och på kontring än att föra spelet mot ett helfokuserat försvar.

– Det är ofta saker runtomkring en som kan ta energi när du ska spela på hemmaplan i slutspelet. Mycket kompisar och släkt hör av sig och frågar om man kan skaffa biljett, nån radiostation vill kanske att du ska komma dit på intervju och det gäller att verkligen prioritera saker man lägger energi på så att huvudet är fullt fokuserad på matchen. 

Arlbrandt i spelartunneln under Game 6 i Gävle i våras.

Utan att ha någon fördjupande statistik så är känslan att det procentuellt är mer bortasegrar i slutspelet än under grundserien vilket utifrån kan tyckas konstigt men kanske att ovan nämnda anledningar kan vara en orsak.

Däremot är ju publiktrycket ordentligt mycket högre och det är en otrolig upplevelse att spela slutspel oavsett var någonstans i landet du lirar måste jag säga!

På tal om det har jag ofta fått frågan om vilken arena det är bäst tryck i och jag tycker det är väldigt svårt att ranka för det kan skilja sig så mycket från gång till gång i olika arenor men jag tänkte avsluta med att skriva de fem enskilda matcher som jag spelat där det varit bäst stämning. 

5. Biel-Zürich, kvartsfinal 6, 2015
Jag spelade i Biel och vi var inför säsongen rankade sist i så gott som alla förhandstips. Vi lyckades dock kravla oss som åttonde och sista lag till slutspel där vi ställdes mot giganten Zürich. Både jag och de andra grabbarna i laget spelade vår bästa hockey för säsongen och tog serien till sju matcher (förlust där), men det är den sjätte på hemmaplan i den slitna plåthallen (byggdes ny till säsongen efter) som etsat sig fast. Jag fick äran att avgöra i tom kasse och får fortfarande gåshud när jag tänker på den känslan och jublet när pucken gleeed in i mål!

4. Rögle-Malmö, 2005
Första skånederbyt på många år och det var ett helt galet tryck i ladan den kvällen. Redan på uppvärmningen sjöngs det som om det vore SM-final och minns jag rätt vann vi (Rögle) ganska stort också, härligt minne!

3. Luleå-Djurgården, kvartsfinal 7, 2011 
Det var så mycket känslor, för att inte säga hat, i denna serien med anmälningar hit och dit, fula tacklingar och emellanåt lite hockey också. Jag spelade i Luleå och vi hade tappat 3-0 i matcher till 3-3 och låg även under sent i denna match innan Simon Hjalmarsson kvitterade med några minuter kvar. När sedan Robin Johnsson, med sitt första (!) mål för säsongen avgjorde i sudden så är jag förvånad om det nånsin uppmätts ett högre decibeltal i Luleå än just där och då.

2. Djurgården-Luleå, kvartsfinal 6, 2011 
Samma serie men alltså matchen innan. DIF hade tagit två raka och kom nu till en fullsatt glob med 13850 djurgårdsfans som hoppade och sjöng. Även om vi torskade den matchen så kommer jag aldrig glömma den ljudkulissen alltså, dra mig baklänges vilket tryck det var!

1. HV71-Brynäs, final 7, 2017
En självklar förstaplats för mig naturligtvis, men även om vi förlorat hade jag haft denna match högst upp. Helt sjukt tryck under de knappa 71 minuter matchen pågick och så hade det nog varit oavsett vilken arena man spelat en sjunde final i men detta är ju den jag fått vara med om så det är en given etta på min lista!

/Pär Arlbrandt