”Holland kan inte spela holländskt”

”Oranje” kommer att missa sitt andra raka slutspel, och med holländsk fotbollstradition i åtanke är det inte något annat än en katastrof. Darwins evolutionslära är tillämpbar även på fotboll – spelet måste anpassas efter omgivningen för att vara konkurrenskraftigt.

Av: Erik Edman

Holländsk fotboll befinner sig i en djup kris och har gjort så i mer än tio år. Framgången med Loius van Gaal och bronspengen i Brasilien sminkade bara upp en mycket sjuk patient. Tidigare har Holland stått modell för övriga världen som en makalös talangfabrik som sprutat ut världsspelare. Så är det inte längre. Holland har inte lyckats få fram toppspelare såsom man fick i samband med Ajax Champions League-triumf 1995. Under 00-talet när Zlatan härjade i Eredivisie kom kullen med Sneijder, De Jong och Van der Vaart som skördade framgångar. Därefter har det egentligen bara kommit fram ströspelare. En jämförelse mellan landslagsspelarnas klubbadresser idag och de för 13 år sedan talar sitt eget tydliga språk.

Inte bara finare klubbadresser, dessutom var spelarna från 2004 tongivande i flera av världens bästa lag.

Holländarna blev lite för säkra på sig själva. Arrogans och oförmåga att se att spelsättet måste anpassas efter de kvaliteter spelarna faktiskt besitter gör att man inte får resultat på landslagsnivå. Avsaknaden av vilja att förnya sitt spelsätt efter den moderna fotbollen gör att holländsk fotboll står och stampar på samma ställe som 1995. Grundbulten i holländsk fotboll är, och har alltid varit, ANFALLSSPELET, och kommer så förbli, men det är dags för de orangea att uppdatera Cruijffs idéer om ”totalfotboll”.

Johan Cruijff växte upp i Amsterdam och hade Rinus Michels som sin mentor och coach. Cruijff tog över Rinus Michels filosofi kring ”totalfotboll”. Detta begrepp innebär att varje spelare ska ha kompetens att behärska samtliga moment som uppstår i en fotbollsmatch. Kravet på spelarna i totalfotbollen var och är hög, du skall behärska varje position för skapa möjligheter att byta roller, och en närmast visionär bild av den fullkomlige fotbollsspelaren i en ”positionslös” fotboll. Utgångspunkten är att motståndarna inte kan göra mål så länge man själv har bollen och tyngdpunkten ligger därmed på en offensiv fotboll. Förenklat bygger filosofin på att skapa övertag på olika sätt på planen. Främst genom:

1) Numerärt övertag, det vill säga att ha fler spelare än motståndaren i den yta bollen befinner sig i.
2) Kvalitativt övertag, det vill säga att ha spelare som är bättre än motståndarens i den yta bollen ska komma till.
3) Positionellt övertag, det vill säga att man genom exempelvis kroppsställning och tajming skapar övertag.

Hos många av dagens mest framgångsrika coacher finns idéer som härstammar från Ajax sätt att spela fotboll på 70-talet. Pep Guardiola är den mest lysande arvtagaren till Cruijffs sätt att vilja spela. Det som började i Holland har med årens lopp således spritts över världen och visar sig i form av hybrider sprungna ur Ajaxmodellen.

Holland 2017

Nedan en bild på dagens Holland offensivt, i en så kallad U-shape:

Här ser ni hur det ofta ter sig för Holland i deras anfallsspel. För många spelare i en ”U-formation”, d.v.s. i ytterzoner utanför och framför motståndarens försvarsorganisation. Vilket gör det lätt för motståndaren att försvara attraktiva spelytor. Utmaningen för Sverige blir att inte tillåta spel igenom sig, men samtidigt få press på bollhållare i ytterzon. Kommer krävas kraftig överflyttning av laget och ytterbackar som vågar kliva in i press.

Här får vi det jag berättade i första bilden bekräftat. Det vi kan utläsa är att Holland ej kunnat nyttja sina centrala mittfältare i speluppbyggnaden utan har förlagt sina uppspel i ytterzonerna de nio VM-kvalmatcher de hittills spelat. Har man U-formation i sitt bollinnehav har man ofta svårt att skapa bra målchanser i förhållande till hur mycket man äger bollen!

Hollands defensivt fuskande yttrar:

Holland har stora problem med ”fuskande yttrar”. Det kommer finnas ytor för Sverige i både speluppbyggnad och offensiva omställningar i ytterzonerna, eftersom deras ytterbackar och ytterforwards saknar ett bra samarbete. På bilden ser vi hur Robben och Depay (inringade) är bekväma och avvaktande i försvarsspelet och det finns stora ytor på kanterna inte minst vid spelvändningar.

Här ser vi de spelytor Holland erbjuder motståndarna eftersom deras yttrar är väldigt slarviga i sitt försvarsspel. Det bör vara enkelt att hitta våra yttermittfältare genom att att först spela in på vårt innermittfält och sedan direkt skarv upp på Emil Forsberg och Viktor Claesson.

Efteranalys av Sverige-Luxemburg

Att varje match lever sitt eget liv blev tydligt i lördags kväll. Sverige mötte det lag som genom en heroisk insats mot Frankrike förra månaden lyckades få kryss. Jag såg framför mig en matchbild där Sverige skulle tryckta på hårt mot Luxemburg. Istället blev det ett böljande spel som inte alls passade Luxemburg väl. En billig straff gav 1-0 och sen följde ett aldrig tidigare skådat målfyrverkeri. 

Sverige fick mängder av fantastiska omställningsmöjligheter på grund av att Luxemburg ville odla ett eget spel genom ett förhållandevis stort bollinnehav (43%), något som ofta är rent självmord mot en överlägsen motståndare. Denna typ av match lever ju fram till det att favoriten gör mål, och med tanke på att det bara dröjde tio minuter så såg ni ju själva vart det barkade. Men 8-0, jösses!! 

Sverige har under hela kvalet visat att man är ett riktigt bra fotbollslag. Försvars- och anfallsspel harmoniserar med varandra på ett sällan skådat sätt och att Sverige hanterar alla typer av motstånd är något som verkligen imponerat på mig. Hatten av för spelare och ledare som har fått det att fungera så bra så fort!

Speltips #lovethebet