”Ett livsmål som går i uppfyllelse”

Sverige har gjort det! Vårt landslag lyckades under två matcher stå emot Italien och detta är inget annat än en bragd!

När Grankvist & Co steg av plan i måndags kväll hade de presterat ett försvarsspel som höll absolut världsklass och jag förmodar att känslan de hade inom sig överträffar det mesta. Som fotbollsspelare är en kvalificering till ett VM bland det största man kan vara med om, en barndomsdröm och ett livsmål som går i uppfyllelse.

Lär av historien

När VM drar igång i sommar får Sverige vara med och leka men premiärmatchen innebär ett enormt tryck på spelarna. Vid inledningsmatchen mot Irland i EM-2016 var det tydligt att svenskarna inte lyckades hålla nerverna i schack och vi fick tacka irländarnas självmål för att vi fick med oss en poäng från denna match. Landslaget med Janne i spetsen vet givetvis hur viktig premiärmatchen är för vårt fortsatta deltagande i turneringen och vi får hoppas att vi lyckas lära från historien och hanterar pressen bättre denna gång.

Missa inte VM-lottningen den 1 december som sänds på Fotbollskanalen. För alla supportar som tänker heja fram vårt landslag på plats i sommar får vi hoppas på att lottningen ger oss arenor i Moskva och St Petersburg. Får vi Kaliningrad är det läge att hyra båt!

Sveriges försvarsspel vid inlägg var starkt matchen igenom. Robin Olsen, Andreas Granqvist och Victor Nilsson Lindelöf kunde avstyra de flesta inläggen innan fara uppstod. Som syns på bilden nedan finns inslag av markeringsspel hos de svenska försvarsspelarna vid inlägg och framförallt Gustav Svensson/Sebastian Larsson bistod alltid backlinjen. Sverige ville också så långt det gick låta yttermittfältarna försvara i ytterzon och centrera backlinjen.

Avdelningen ”Matchbild och matchhändelser”: Efter matchen berättade Janne att planen hade varit att vid ledning spela Emil Forsberg i en mer central roll för att kunna vara delaktig i omställningar och kontra på ett desperat Italien. Denna möjlighet fanns inte på grund av påtvingade byten och Sveriges anfallskraft minskade då vi inte hade ett tydligt omställningshot.

Addera detta med att Italien var betydligt modigare i sitt passningsspel på San Siro än på Friends. Italiens mittbackar vågade spela passningar rakt igenom vårt mittfält vilket störde vår organisation och gjorde livet tufft för våra yttermittfältare och ytterbackar. Vi hade behövt mer omställningar för att avlasta vårt försvarsspel. Men vem bryr sig om det nu… 🙂

/Erik Edman